Hemma i Vancouver!

Lika bra att beratta lite om var hemresa. Normalt brukar det inte vara sa hemskt mycket att saga. Nu finns allt att saga. Fem minuter innan vi skulle ga pa planet i Kopenhamn kom ett meddelande: detta ar kaptenen som talar, den kapten som skulle kort er till London. Jag sager skulle, for det blir inget med det - bla bla bla. Bara att vanda om och soka svar pa fragan hur vi skulle ta oss hem. Vi borjade var forsta ko pa resan, men inte den sista visade det sig. Vi fick standby biljetter pa New York-karran (SAS tantens uttryck, definitivt inte mitt, ar inte sa cool nar det galler flygplan) som gick pa eftermiddagen, klockan var da 9 pa morgonen. Vi spenderade dagen med att ata treratters, barnen sov, vi lekte, jag forsokte taxfreeshoppa (efter en massa snygga sminkgrejor akt ner i korgen, sprit mm och 20 minuters ko fick jag beskedet att om jag skulle till New york fick de inte salja till mig, "men jag ska inte dit, jag ska hem, jag ska bara mellanlanda...forsokte jag"). Efter kaos och megako vid gaten till NY fick vi till slut reda pa att vi kom med planet. Nar vi stod dar i kon brevid dem som skulle till SEATTLE insag vi ju att man borde lagt nasan i blot och foreslagit att vi kunde akt dit istallet, men men. Nu skulle vi alltsa aka flygplan i 8,5 h, for att komma halvvags hem, det kandes ju sadar! Dessutom visste vi redan att vi missat vara connecting fligts vidare hemat....Nar vi landade i New York blev sen kreditkortet stulet nar man var tvungen att betala for att fa bagagevagnar, kulkul att checka ut vart bagage - det ar inte gjort for att slapa pa nagra langre strackor. Vi fick nu slapa pa det pa ett tag som tog oss till gratisbussarna till Hilton Newark. Dar kunde vi sen lagga oss och sova. Kom fram 23,30 och satte klockan pa 3,30! Slet upp barnen, slapa vaskorna till bussen. Mottes av kaos pa flygplatsen och insag att det skulle bli MYCKET svart att hinna med vart plan! Fick betala massa overvikts-sura-pengar och nej, vi hann inte med planet! Fast forst utloste mitt nya fina armband eller nagot annat pa min kropp larmet vid sakerhetskontrollen. Ett larm som tjot nagot javulskt och fick alla att halla for oronen och tro pa terrorister av nagot slag. Lite senare blev jag igenkand av en tjej som sa: I'm surprised they didn't lock you up! Me too sa Stefan. Hygglo. Nar vi missat planet som skulle tagit oss till Minneapolis och sen vidare till Van fick vi reda pa att vi kunde aka till Detroit istallet och sen pa nagot satt ta oss hem via Seattle. Sure. Vi akte med. Detroit var en fin flygplats tyckte vi. At EXTREMT mycket taco-bell mat klockan 10,30 pa morgonen. Tjatade oss sen pa ett tidigare plan till Seattle och den snalla personalen bokade oss aven vidare till Vancouver. Kandes nastan som hemma. Detroit-Seattle tog 4,5 timme och att landa i Seattle kandes faktiskt toppen. Saaa nara hemma. Nu ar det bara ett flygplan till sa Stefan till Malte. Malte: YES! Barnen var sjukt gulliga och snalla hela resan. Somnade nar de satte sig i planen, kollade snallt pa film eller at. Inte alls sura over att vi behovt checka in deras ryggsackar med alla leksaker. Man skulle nastan kunna ha dem i en monter pa museum som de perfekta barnen....just da. Nu ar de mer normala igen :-)
I Seattle forsokte vi aterigen tjata oss till att komma med ett tidigare plan. Det gick INTE. Ingen vet var era vaskor ar namligen, sa den elaka flygtanten. Naha. Fattades bara det tyckte vi. Tyvarr hade vi ju chekat in allt handbagage och da kom vi pa att dar lag aven var hemnyckel. Fab. Vi fick snallt vanta och passade pa att ata mat. Flog sen propellerplan med ljuvlig utsikt over Seattle och aven Vancouver. Resten sag vi inte mycket av, eftersom hela familjen sov som stockar den lilla halvtimme som flighten tog. Gissa om hela vart bagage stod fint upplagt pa tva vagnar, allt var dar! Bara att ta taxi HEM! Mimi hade somnat redan i Seattle och gick absolut inte att vacka vid varken flygresa, taxiresa eller hemkomst. Bara att lagga i sangen. Vi andra duschade och gick sen och la oss vi med. Mimi vaknade saklart vid 22. Fast sov sen igen till 3 nar hon ville ga upp for gott. Alla jatteglada att vara hemma igen. Barnen leker och leker och vi har redan atit sushi, druckit vin och kollat utsikt. Vancouver ar toppen!
Vi saknar redan alla goa sota manniskor hemma :-)
Kram kram fran oss