Nu kommer ljuset!

Varenda vår är det likadant. Man blir så glad när det blir ljusare ute på kvällar och mornar! Livet kommer tillbaka. Man upphörs verkligen inte att förvånas. Märkligt eftersom det är likadant varje år. Nu är det ljust kl 7 när vi vaknar och håller sig ljust till en bit efter 18! Lovely. Och vill man kan man få massor av nice solsken på dagarna, det börjar bli vår! Idag var det dock en märklig dag vädermässigt: det såg frostigt ut på marken och vår Molson-termometer visade minusgrader. Sen kom snöflingor lagom till vi skulle gå till dagis....Fast när jag hade slafsat runt i pyjamas halva förmiddagen och var redo för att gå ut, då var det solsken, blå himmel och underbart väder! Illkallt, men krispigt. Jag gick en tur i det fina vädret, solljus är den bästa investeringen som finns för kroppen ju. Satte mig sen på Starbucks och läste ut min deckare. Bara att hugga in på nästa finfina svenska pocket (mamma&pappa hade med sig 10 stycken så där finns att ta av!). Mimi och jag har sen varit på gympa. Jag är en något irriterad mamma där, då min kära dotter inte vill följa frökens instruktion, utan hellre improviserar hejdlöst och uppfinner egna övningar med bollar, rep mm. Hrm.
Maken och jag har fallit handlöst för ännu en säsong av American Idol! Det är ju värsta cliffhangern, som är omöjlig att motstå! Vi blandar upp med lånade Wallander-filmer och lite annat smått och gott. Nya dvd-serien att sätta tänderna i är "Six feet under". I combo med allt detta tv-tittande har vi också helt sonika börjat ta igen de 5 år av bio-celibat som vi nu genomlevt. Det innebär att vi bara denna veckan såg två urbra filmer med Oscars-glans: The Departed och Little miss sunshine! Åååååå den sista är så asbra och otroligt kul och tänkvärd. The Departed utspelar sig i Boston och blev ju årets bästa film på Oscarsgalan - need I say more?
I måndags var Malte med dagis på lunchkonsert på Symphony hall. Stefan hängde med på konserten, som var barnanpassad och dirigenten berättade om de olika instrumenten och kompositörerna. Allt som oftast hör man nu Malte nynna "Bananlåten" (humoristisk dirigent): Banananaaaaa banananaaaa (Beethovens 5:a)! Haha. Han har också börjat ösa ur sig små pekpinnar till oss andra av sorten: "man pratar bara en i taget", "man tuggar upp innan man tar mer mat" & "man måste städa upp en lek innan man börjar på en ny" (han lever inte riktigt upp till alla sina högt ställda mål riktigt än kan jag meddela).
Nope, nu väntar soffmys med maken. Barnen ska kolla på "Lilla spöket Laban" och sen blir det nog läggdags....
Bye bye