Engelska språket...

...håller på att få en större roll i våra liv än vi anat. Vi har hela tiden tyckt att det vore ju kul om de kunde lära sig lite engelska, typ. Vi har varit stolta när vi märkt att de snappat upp mer och mer. Vi har blivit överraskade över deras ordförråd. Tyckt att det varit lite småroligt att de blandat svenska och engelska. Men sen ändå inte funderat så mycket mer över det. Vi håller ju själva på att lära oss. Men, nu börjar barnen mer och mer att prata engelska när de leker med varandra. Det händer dessutom ofta att de pratar engelska till oss. En mening här och där, men det händer faktiskt dagligen. Vi pratar ju alltid svenska med dem såklart, men kanske ska man fundera lite mer över språket. För helt klart kommer de ju med tiden att sakna svenska ord som de lärt sig på engelska, de kommer ju att tappa i förhållande till sina jämnåriga hemma. Fast det löser sig väl av sig självt antar jag. Men man kanske ska köpa någon bok om tvåspråkighet. Man vill ju gärna hjälpa till på traven om man kan. Nu har Mimi och jag gympa-tid att passa, bara att rusa vidare.
Solong