En regnig fredag i Van

Vi är tillbaka! Sedan några dagar somnar och vaknar vi på våra normala tider. Även om jet lag är segt, märks det att barnen är större och det funkar så mycket bättre att åka fram och tillbaka. Det är skönt att vara tillbaka i Vancouver, vi har det fint här. Vårt ständiga dilemma är att när vi är här vill vi aldrig flytta hem, men när vi är hemma tänker vi "vad f-n gör vi därborta?". Fast kloka Pernilla sa att det ju är så enkelt att man trivs där man befinner sig och det är ju en skön känsla - where ever I lay my hat, that's my home (älska Sting!).
Vad händer här då? Well. Det vanliga, barnen är på dagis, Stefan jobbar, jag håller ställningarna (haha). Malte leker med Julian så ofta han kan och Julians mamma Jessica har visat sig vara en trevlig prick! Hon är dessutom frisör, så jag utnyttjade (jag menar anlitade...) henne häromdagen - det blev bra!
Maltes stora intresse för siffror går vidare, inte så kul när vi leker kurragömma och han ber mig räkna till hundra...och blir vansinnig om jag fuskar (dessutom måste han gömma sig precis brevid mig så att han kan kontrollera räkningen). Häromdagen sa han världens roligaste grej: "mamma, jag har stora muskler och en liten hjärna!" Vi höll på att smälla av! För vissa män kanske detta fortfarande kan detta vara en komplimang, men jag försökte säga till Malte att han kunde hålla detta inom familjen (hrm). Nu har det visat sig att han har hört detta på film (nej, det är inte sant, något av det hoppas jag) - Kejsarens nya stil eller vad den heter på svenska.
Ja, sen åkte vi till akuten med Mimi i onsdags kväll! Ett nytt krupp-anfall, nästan exakt ett år på dagen sen det förra....inget vidare kul att åka taxi till akuten ensam (hur orkar alla ensamstående????) med två trötta pyjamasbarn i värsta influensatid. Fick vänta två timmar, men sen fick Mimi kortison och vi kunde åka hemåt (Stefan var i Whistler och jobbade, tjohooo). Stefan fick dock visa sina bästa hjälte-sidor i natt när han satt med Mimi i famnen i soffan hela natten....hon hostar som om hon kedjerökt i 50 år! Stackars liten. Tyvärr sabbade hon vår planerade premiär-skiddag idag! Stefan är ledig (ska till Whistler hela helgen och jobba) och vi skulle testa våra nya lagg. Barnen fick sina första par skidor i veckan. Barnskidor och pjäxor är ju det sötaste som finns!!!!! Hoppas att själva åkningen är lika uppskattad som utrustningen...Vi måste ju öva inför vår Whistler-vecka om en månad. Då kommer ju "barnvaktsgänget" över, dvs mamma, pappa, Nicke och Jossan, så att Stefan och jag kan åka från tidig morgon till sen kväll och sen afterskia tills vi stupar...eller?? (Stort skratt). I alla fall är hus i Whistler hyrt och vi laddar järnet inför detta, ska bli toppen :-)
Igår såg Stefan och jag allra första avsnittet av Grey's Anatomy - vi är hooked! Ikväll blir det maraton!!! Ja, på tal om att sitta och titta på tv för länge på kvällen så försov jag mig imorse. Hade ett doctors appointment nere på stan 8.30 och vaknade förvirrad kl 8! Det tar precis en halvtimme att gå dit....stressade som tusan och var fixad på två röda. Ringde en taxi, insåg att det var enda sättet. Stod utanför huset och väntade tillsammans med en gubbe som också väntade på en taxi. Blev mer stressad för varje sekund som gick. Sen kom såklart - gubbens taxi! Taxichauffören var snäll och sa att han skulle be dem ringa och kolla var min taxi blev av när min snälle granne frågade var jag skulle. - West Georgia sa jag och då sa han: "hoppa in, det ska jag med!" Fatta att han skulle till huset dörr i dörr dit jag skulle och jag blev bara 3 minuter sen!! Dessutom vägrade han att ta emot pengar "mitt företag betalar" - värsta bästa starten på min dag som ett litet tag såg ut att kunna bli riktigt illa....typ dränkt som en katt och svettig rusa in 20 minuter försenad....
Nu ser dagen ut att bli en riktig innedag. Regnet fortsätter att ösa ner och Mimsan är ju sjuk! Ikväll blir det sen garanterat rå fisk och Grey's Anatomy....
Fredags-kram från Van