Superdogs!!!

Glömde berätta om söndagens aktivitet...Vi åkte med några kompisar till PNE (pacific national exhibition) för att gå på barnmarknad. Det har vi tänkt göra i två års tid nu, det är alltid de två sista veckorna i augusti. Alltså var det nu dags. Stora händelsen var SUPERDOGS! En hundshow helt enkelt. Barnen tyckte det var superkul att de de stackars hundarna hoppa och springa hinderbanor, själva satt vi mer och var glada att hundshowen ingick i entrepriset...så bra tyckte vi att det var. Fast "vårt" lag (arf, arf) vann så vi var i alla fall ganska glada när vi gick därifrån. Sen fanns en massa bondgårdsdjur att kolla in och klappa, karuseller såklart och sen hamnade vi mitt i den stora paraden! Malte sa efteråt: jag älskar parader! Barnen tyckte det var lika bra som på Disney world!
Vi har också hunnit med två vändor på stranden, vi har ljuvligt väder!, och idag blir det nya lekplatsen i Stanley Park med kompisarna Sarah och Rachel, innan det är dags för "meet&greet" på dagis i eftermiddag. Barnen är uppspelta och tycker det ska bli superkul att de börja igen (jag med!!!).
Igår var Nicole och jag och några till ute och såg Superbad, en high-school-film som var helt galen. Fast bio är ju alltid kul ;-)
Nu ska vi ladda inför playdaten
Kram

Maken i Whistler!

Vi andra är själva hemma! Har för tillfället hyrt in en kompis till barnen. De leker så snällt (sådär) på rummet. Ska fixa fika till dem, vattenmelon mm. Får se vad som kan skrapas ihop...Vi var tvungna att rusa hem från lekplatsen eftersom de var sååå hungriga. Well. Gissa om jag redan saknar tomten i Åhus. Tomt vs. lekplats = 1-0!
Bye

Äntligen hemma!

Så ljuvligt att komma hem till sitt eget plejs ;-) Hemresan blev den bästa resan någonsin bland alla Canada-Sverige- fram&tillbakaturer. Lyckades bli uppgraderade till business och flög ljuvligt bekvämt och lyxigt. We love Lufthansa!!!
Barnen leker som dårar med sina leksaker här hemma och vi andra njuter av utsikten och en snabb tvättmaskin...haha. Att vi ska lämna detta underbara hörn av jorden om bara tre månader känns tungt och sorgligt. Men samtidigt helt naturligt.

Kram!